Anki Stjernberg

Jag har mer eller mindre målat akvarell i hela mitt liv, men det var först 2022 som jag på allvar väckte min konstnärliga ådra till liv. Då träffade jag en arbetsterapeut som anordnade målarträffar för personer som av olika skäl befann sig i rehabilitering. Själv var jag sjukskriven för utbrändhet. Under dessa träffar fick jag för första gången prova att måla med akryl – och jag fastnade direkt för den tekniken. Sedan dess har jag fortsatt måla och utvecklas i mitt skapande, och jag upplever att konsten har varit en viktig del i min läkningsprocess. När jag sitter och målar får jag en stunds paus från verkligheten.

I have been painting with watercolours more or less my whole life, but it wasn’t until 2022 that I truly reawakened my artistic side. That year, I met an occupational therapist who organised painting sessions for people undergoing rehabilitation for various reasons. At the time, I was on sick leave due to burnout. During these sessions, I got to try acrylic painting for the first time — and I was instantly hooked on the technique. Since then, I have continued to paint and to develop my artistic expression, and I feel that art has played an important role in my healing process. When I sit down to paint, I get a momentary escape from reality.